Vuxenlivet.
Vuxenlivet vill fortsätta att sätta käppar i hjulet för mig. Först är det jävligt ont om pengar, sedan visar det sig att vikarien på gymmet misslyckades med mitt gymkort jag trodde jag ordnat förra månaden men varpå det igår visade sig att han gjort helt fel och att jag, för att få kortet att bli helt giltigt, skulle behöva betala allt på plats - finns pengar för det? Nej. En hel jävla månad har jag slitit arslet av mig på gymmet, känt mig helt fantastisk för att jag äntligen kommit igång med träningen och hade ett mål i sikte som det för varje gymdag kändes som att jag skulle kunna klara. Allt slogs i spillror igår. Inte nog med det så finns ännu en räkning som ska betalas som det inte riktigt finns pengar för, skolan går mer och mer åt fanders och på det så kommer det fram med att en hundköpare var funtad. Allt kommer på en och samma gång och det får mig att bara vilja ge upp allt. Jag var tydligen inte ämnad för att ha "fitnessmål", inte ämnad för att för en gångs skull ha det gott och säkert med pengar, få skolan att gå bra, kunna vara delaktig i en hundförsäljning som blir bra.

Jag tyngs av skuldkänslor gentemot Amber, gentemot mina syskon, gentemot mina föräldrar, gentemot mina egna hundar och gentemot min egen sambo. Det är alltid någonting som gör att någon part blir sviken, alltid gör någon part ledsen eller förstör för någon part. Jag tycks aldrig riktigt kunna hålla en balans, få någonting att gå bra och lämna någon 100% nöjd. Motgång på motgång på motgång. Är det okej att bara få lägga sig ner och gråta?

Jag saknar min bästaste vän. <3