Det är den 18 december 2013. Det finns ingen snö och snart finns inte heller 2013 mer. 2014 är på intåg, och kanske tar det nya året med sig lite snö också. Kanske. Är faktiskt lite ledsen över att det inte kommit någon snö, för den som kom töade ju bort lika snabbt igen. Julkänsla? Nej. Spelar ingen roll att julmusiken studsar högt mellan väggarna här, men heller är det inte värt att hänga läpp för det! Tack vare mina fantastiska föräldrar har jag och sambon fått en julgran som är pyntad och vacker, och under den finns hans julkalenderspaket och hans paket från mamma/mig och fler blir det förhoppningsvis den 23:e. Då vankas det nämligen julklappshandel i Norrtälje innan jobbet.
Till mig får tomten gärna komma med ett par utanpåliggande hörlurar och pengar till ett gymkort, bland annat. ;-)

Sedan är det ju så, att 2014 är närmare än vad man tror, rättare sagt 13 dagar bort och visst har jag aldrig varit ett fan av nyårslöften - men till det här nya året har jag ändå ett par som jag vill kalla för nyårslöften i alla fall. Nästa år ska jag:

• Börja träna regelbundet på gym; 3 dagar i veckan och något gruppgympapass därimellan.
• Söka nytt/ett till jobb.
• Satsa mer helhjärtat på skolan och inte hoppa över föreläsningar då och då.
• Söka in på en distansutbildning på socionom (för det är vad jag innerst inne vill bli).
• Få ordning på en mer stabil ekonomi.

Sammanfattningsvis så ska jag börja se över mig själv lite mer. Oftast är allt som ett stort trasselsudd inuti mitt huvud för att alla tankar och mina två hjärnceller krockar lite för ofta med varandra, eller så prioriterar jag något/någon annan över mig själv och det blir liksom aldrig av att jag rannsakar mig så som jag, och alla, borde göra. Jag är snart 22 år gammal, men allt som oftast beter jag mig som om jag vore 15 år och jättesvår och nu är det dags att växa upp. Eller om 13 dagar, rättare sagt.

En ny header till bloggen kommer snart också. Det gör bara ont i hjärtat att se Amber allra högst upp när hon inte längre är vid min sida. Saknar henne så fruktansvärt, och en del av mig ångrar att jag sålde henne och inte härdade ut medan en annan del av mig tycker att jag ändå gjorde rätt. Jag vet verkligen inte. Fick nya bilder på henne igår och hon ser ju onekligen ut att trivas och må bra på det nya stället, men ändå. Hon var min alldeles egna lilla bebis och jag gav bort henne. 

VFU-uppgift. En självreflektion

Detta är min första vfu-uppgift, del A. Eftersom detta inte bara en en blogg, utan också en presentationsyta för mina universitetsstudier kommer jag publicera vissa tilldelade uppgifter här som mina lärare sedan ska bedöma; och detta kommer alltså vara en av dem. :-)

VFU-uppgift A

Vad tänker jag om förskolans roll?

Förskolan är grunden till barnens kommande liv; initiativförmåga, människobemötande, problemlösande, samarbetsförmåga och ett startskott till kommande skolår. Det är enormt viktigt att få vara en del av förskolan för att kunna anpassa sig efter andra individer och redan i tidigt ålder få lära sig att samarbeta och få lära sig att andra individer inte alltid vill/kan/tänker på samma sätt som man själv. Förskolan är en enormt viktigt och underskattad inkörsport för barnen innan de kliver upp i de högre årskurserna. Det är som sagt där grunden sätts, och jag kan inte låta bli att bli arg när jag hör folk säga att förskolan är en "avlastningsplats" där föräldrarna lämnar barnen när de ska jobba; det är så otroligt mycket barnen gör på förskolan som de får nytta av i livet utanför förskolan (såväl som i förskolan). I förskolan har pedagogerna den tid föräldrarna kanske inte har på grund av jobb och dylikt, och där erbjuds extra öving på till exempel finmotorik och grovmotorik som barnen kanske inte hade fått övning på innan de ska in i första årskursen - där de faktiskt förväntas kunna vissa saker.

Hur ser jag på pedagogens roll?

Pedagogen är minst lika viktig i mina ögon som förskolan är. Pedagogen är den som har chansen och möjligheten att sätta ribban för barnen, att göra det så bra som möjligt för att utveckla dem och sätta grunden till kommande liv. Pedagogen i skolan är därför en mycket viktig faktor för barnen och dess föräldrar för att utvecklingen av, dels försklan, men också lärandet ska ske. Likväl som att jag blir arg på folk som underskattar förskolan blir jag arg på dem som underskattar förskolläraren. Att arbeta på en förskola är inte enbart att passa en barngrupp (som faktiskt kan vara långt över 20 barn i en grupp) och dricka kaffe hela dagarna medan barnen får leka. En förskollärare bär på ett stort ansvar och är den med redskapen för förutsättningarna för barns lärande, och det är också den som beskylls om inte barnen utvecklas enligt föräldrarnas och samhälltes förväntningar.

Vilken syn har jag på barn och lärande?

"Barnen är vår framtid"

Ofta hör man det sägas; överallt. Och jag vill påstå att det faktiskt är så, och det tror jag alla kan hålla med mig om också. Barnen är vår framtid och bara det är en anledning till att se till att dem får den bästa möjliga förutsättning för ett gott lärande. Det är viktigt att dem får bästa möjliga förutsättningar till att vilja utveckla sina förmågor och känna sina egenvärden samt få dem att ta med sig det till skolan för förskolan, tror jag, sätter större prägel på vad man kommer komma att tycka om skolan mer än vad man tror. Det finns potential i varenda litet barn och jag kan inte uttrycka nog hur viktigt det är att försöka få dem att inse det själva. 

Mycket har skett sedan sist jag skrev. Stor och liten är inte längre stor och liten, utan endast liten och liten. Amber är såld, och istället har jag och min pojkvän fått ett extra tillskott i form av chihuahua - Dora. Istället för att vi fyra ska trängas i en liten etta har vi nu i helgen flyttat till en trea på 75 kvm och just nu är allt så perfekt att det känns för bra för att vara sant!

En längre redogörelse av alla spännande saker plus en massa bilder kommer i veckan ;)

Måndag. Ny vecka och nya tag, right?
Jag började dagen med en kopp kaffe framför nyhetsmorgon innan jag ledsnade på alla reklamavbrott och drog med mig hundarna på en lång morgonpromenad. Det är så vackert väder idag och solen lyser och för en gångs skull känns inte huvudet som om det vore av sprängande betong, som det alltid känns när det inte är soligt. Alla regniga och gråa dagar är hemska för kroppen och så är det bara. Och apropå morgonpromenad så fick Doris på riktigt inviga sin stickade tröja min fantastiska mamma har gjort åt oss! Sitter som en smäck gör den och den behövs verkligen idag. Termometern i fönstret visar +2 grader, och det känns inte sådär fruktansvärt jättebra när man håller på att frysa ihjäl.

Idag väntar stenhårt plugg. Ska gå igenom en hejjävla massa litteratur för att försöka få något grepp om den här kursen som är helluddig. Dessutom är det praktik snart, men får absolut inget svar från handledaren så jag vet inte vad det är för skit. Blir måttligt galen!  

Det är snart mitten på november och det enda det gör är att regna och regna och regna. Själv är det enda jag gör att plugga och plugga och plugga, vilket inte är så himla kul som det kanske eventuellt låter. Jag har ju som sagt lämnat in min hemtenta och väntar på besked om den, samtidigt så har jag en annan tenta på den här kursen den 22/11 vilket inte alls är långt bort och det ger mig en hel del panik eftersom jag jobbar långa dagar den här och nästa helg samt går i skolan däremellan. Många kanske tänker att jag borde plugga då, och visst borde och ska jag ju det, grejen är bara att man är klappslut när man kommer hem också. Har suttit och finurlat lite på om jag, när jag är klar med utbildningen, ska fortsätta vidare i någon förgrening medan jag jobbar och också plugga vidare till socionom då. Jag vill så väldigt gärna ha en socionomutbildning, men det känns så dumt att hoppa av förskollärarprogrammet till hösten för att börja om på ett nytt. Alternativet vore kanske att söka till en distansutbildning på båda programmen, men jag gissar att allt det där får vara ett senare kapitel. Just nu ska jag lägga huvudfokus på att söka ett annat/till jobb. Ekonomin vill liksom inte riktigt fungera utan ett jobb och jag förstår absoluuuuut inte varför.

Hundarna då. Det går kalasbra sinsemellan hundarna och nu är det nästan som om de alltid bott med varandra, vilket känns skönt. Man behöver inte längre vakta dem eller gå på tå och undra när bägaren rinner över. Inga långpromenader har blivit av sedan sist jag nämnde det och det är ju ett par dagar sedan tyvärr. Men när jobb kommer emellan så har man liksom inte ork till så mycket annat. Men på måndag blir det andra bullar! Till och med karln har lovat att bli nyttigare och hurtigare, så vi tjuvstartar med nyårslöftena då.

Imorse var jag hurtig nog att ta med hundarna på en långpromenad som deras morgonrunda. Kände att det var bäst att passa på innan regnet skulle komma, och det tänkte jag alldeles klokt i för nu regnar det åter igen. Vädret var väl inte på topp i morse heller, men det dög gott och väl för att testköra min LG G2's kamera; och fy fan vad jag är nöjd! Inte nog med att själv telefonen är tipptopp så är kameran helt perfekt.

Hur går det mellan Doris och Amber då? Helt perfekt! Idag har Doris inte fräst ifrån en endaste gång när Amber har varit framme och snokat på henne (förutom imorse när Amber brakade in i hennes sovbur, men när hon gör så på mig brukar jag också fräsa så det är inte så konstigt). Känns som att det bara går bättre och bättre, vilket det ju självfallet gör, bara jag som vill att allt ska fungera helt perfekt på en gång helt automatiskt.

Så nu blir det en totalt bildbomb med alla bilder från promenaden, ingen inbördes ordning alls, och vissa bilder kanske man kan undra vad fan jag tänkte på när jag tog dem. Men jag gillar alla bilderna faktiskt. :-)