onsdag 18 december 2013

Det är den 18 december 2013. Det finns ingen snö och snart finns inte heller 2013 mer. 2014 är på intåg, och kanske tar det nya året med sig lite snö också. Kanske. Är faktiskt lite ledsen över att det inte kommit någon snö, för den som kom töade ju bort lika snabbt igen. Julkänsla? Nej. Spelar ingen roll att julmusiken studsar högt mellan väggarna här, men heller är det inte värt att hänga läpp för det! Tack vare mina fantastiska föräldrar har jag och sambon fått en julgran som är pyntad och vacker, och under den finns hans julkalenderspaket och hans paket från mamma/mig och fler blir det förhoppningsvis den 23:e. Då vankas det nämligen julklappshandel i Norrtälje innan jobbet.
Till mig får tomten gärna komma med ett par utanpåliggande hörlurar och pengar till ett gymkort, bland annat. ;-)

Sedan är det ju så, att 2014 är närmare än vad man tror, rättare sagt 13 dagar bort och visst har jag aldrig varit ett fan av nyårslöften - men till det här nya året har jag ändå ett par som jag vill kalla för nyårslöften i alla fall. Nästa år ska jag:

  • Börja träna regelbundet på gym; 3 dagar i veckan och något gruppgympapass därimellan.
  • Söka nytt/ett till jobb.
  • Satsa mer helhjärtat på skolan och inte hoppa över föreläsningar då och då.
  • Söka in på en distansutbildning på socionom (för det är vad jag innerst inne vill bli).
  • Få ordning på en mer stabil ekonomi.
Sammanfattningsvis så ska jag börja se över mig själv lite mer. Oftast är allt som ett stort trasselsudd inuti mitt huvud för att alla tankar och mina två hjärnceller krockar lite för ofta med varandra, eller så prioriterar jag något/någon annan över mig själv och det blir liksom aldrig av att jag rannsakar mig så som jag, och alla, borde göra. Jag är snart 22 år gammal, men allt som oftast beter jag mig som om jag vore 15 år och jättesvår och nu är det dags att växa upp. Eller om 13 dagar, rättare sagt.

En ny header till bloggen kommer snart också. Det gör bara ont i hjärtat att se Amber allra högst upp när hon inte längre är vid min sida. Saknar henne så fruktansvärt, och en del av mig ångrar att jag sålde henne och inte härdade ut medan en annan del av mig tycker att jag ändå gjorde rätt. Jag vet verkligen inte. Fick nya bilder på henne igår och hon ser ju onekligen ut att trivas och må bra på det nya stället, men ändå. Hon var min alldeles egna lilla bebis och jag gav bort henne. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar