Det största problemet med mig är att jag alltid vill ge upp för fort utan att ge saker och ting en ärlig chans. Jag förstorar upp saker och i mitt huvud framstår dem som världens största problem och det gör att jag ger upp. Jag ser inte framgångarna, utan ser alltid motgångarna.

Det fungerar hyfsat bra mellan Amber och Doris. Amber är som en helt annan hund sedan Doris kom hit; så fruktansvärt lugn och fin mot Doris - medan Doris i sin tur helst inte vill vara i närheten av Amber och kommer Amber för nära fräser hon ifrån. Det är just det som har fått mig att börja tänka och fundera på om det verkligen är rätt, samtidigt vet jag - tack vare att ha pratat med mor min - att jag måste låta henne få vänja sig ordentligt vid Amber vilket hon inte kan göra på bara en vecka. Eftersom jag och min pojkvän snart ska flytta så måste jag också ge det en chans i den nya lägenheten där ytorna kommer vara brutalt mycket större. Vår nuvarande lägenhet är 32 (eller 34) kvm och det säger en hel del om ytorna här. De finns inte ens. Dessutom är det så många stora möbler i den här lägenheten att man knappt själv kan vända på sig och då är det ju klart att hundarna hamnar i luven på varandra. Vår nya lägenhet har däremot 75 kvadratmeters yta att tillgodose oss med och då kanske det blir helt annorlunda mellan hundarna också. Då behöver dem liksom inte vara en meter ifrån varandra hela tiden, utan var och en kan gå och lägga sig i helt andra rum till och med. En annan faktor till att det är som det är kan också vara att Doris just idag började löpa. Idag. Just nu. Lägligt när vädret är som sämst? Nej.  Jag kanske tänker för mycket också.

Inser i skrivandets stund att jag måste investera i en kamera. En som inte heter Iphone och är sämst. Ska ta bild på hundarna men alla slutar med att de ser ut som att jag tagit kort rätt ner i en lerhög som någon bajsat i. Suddiga, gryniga och mycket mörkare än natten själv. Ska det överhuvudtaget bli hyfsade bilder så måste jag ha alla lampor i hela lägenheten tända och gärna parkera en bil med helljusen på i lägenheten och dessutom ha en byggarbetslampa i närheten. Då kanske, men bara kanske, bilderna blir bra. Letar dessutom runt efter diverse tillbehör till det nya tillskottet och inser, nu om någon gång, hur sjukt mycket saker det finns och önskar att jag hade "lovat bort mig" rikt istället.

 Försök ta kort på någon som är mörkare än befolkningen i Afrika i ett lika mörkt rum, trots alla lampor, så förstår ni vad jag menar ;)

Doris i sina nya trosor, inte alltför munter kanske ;)