Hundarna är mitt allt.
Jag kan sitta och titta på dem hur länge som helst och sedan komma på mig själv med att vara alldeles tårögd och fylld av lycka. För vad som än händer här i världen har jag alltid hundarna (och familjen såklart) och de kommer alltid älska mig och jag kommer alltid att älska dem. Det känns som att djur ändå är så fruktansvärt underskattade, när de verkligen kan göra ens liv värt något.
Sitter för tillfället och skummar igenom min tenta, den allra första tentan på lärarprogrammet, för min del. Nedanför mina fötter ligger Amber och snarkar och drömmer om vartannat medan Doris ligger och snarkar i soffan. Upptäckte ännu en framgång mellan hundarna imorse när jag var ute med dem på morgonkissen. Doris har hittills velat ta avstånd till Amber, även utomhus. Det är inte så att hon försökt slita sig eller velat rymma på något vis, men hon har helt enkelt inte riktigt velat gå på samma sida som Amber eller varit alltför nära henne. Idag däremot, idag gick Doris självmant bredvid Amber och stannade och nosade precis framför Amber när hon stod och nosade. Doris gick runt Amber, nära nära, och nästintill inunder Amber. Kanske inte är så märkvärdigt, men nog fan blev jag glad ändå! Det måste vara en framgång.
Planerna för idag är i övrigt att ta mig ut på en längre promenad med hundarna. Doris kommer självfallet få åka snålskjuts i famnen större delen av promenaden, men ändå. Kan tänka mig att skruffsan behöver få se sig om på sitt nya ställe lite grann. Först ska jag duscha. Sedan måste det börja planeras lite inför flytten, vilket jag tar mig friheten att tjuvstarta med (planeringen alltså) trots att pojkvännen är på jobbet nu. Det är inte bara den här lägenheten som ska packas ner i lådor, utan det är min lägenhet i Norrtälje som ska rensas på mina saker och städas upp så jag kan boka en besiktning så det är ur världen så snart som möjligt. Därför är jag extremt tacksam att jag har så snälla föräldrar som hjälper mig med detta! ;-)
OBS: Eftersom jag lär ha en släng av AD/HD så kan jag inte riktigt koncentrera mig på att göra klart en sak i taget, såsom att skriva klart det här inlägget innan jag gör något annat. Så nu har jag skickat in min tentamen och nu finns det ingen återvändo och allt som återstår är att hålla tummarna på att jag blir godkänd.
Jag kan sitta och titta på dem hur länge som helst och sedan komma på mig själv med att vara alldeles tårögd och fylld av lycka. För vad som än händer här i världen har jag alltid hundarna (och familjen såklart) och de kommer alltid älska mig och jag kommer alltid att älska dem. Det känns som att djur ändå är så fruktansvärt underskattade, när de verkligen kan göra ens liv värt något.
Sitter för tillfället och skummar igenom min tenta, den allra första tentan på lärarprogrammet, för min del. Nedanför mina fötter ligger Amber och snarkar och drömmer om vartannat medan Doris ligger och snarkar i soffan. Upptäckte ännu en framgång mellan hundarna imorse när jag var ute med dem på morgonkissen. Doris har hittills velat ta avstånd till Amber, även utomhus. Det är inte så att hon försökt slita sig eller velat rymma på något vis, men hon har helt enkelt inte riktigt velat gå på samma sida som Amber eller varit alltför nära henne. Idag däremot, idag gick Doris självmant bredvid Amber och stannade och nosade precis framför Amber när hon stod och nosade. Doris gick runt Amber, nära nära, och nästintill inunder Amber. Kanske inte är så märkvärdigt, men nog fan blev jag glad ändå! Det måste vara en framgång.
Planerna för idag är i övrigt att ta mig ut på en längre promenad med hundarna. Doris kommer självfallet få åka snålskjuts i famnen större delen av promenaden, men ändå. Kan tänka mig att skruffsan behöver få se sig om på sitt nya ställe lite grann. Först ska jag duscha. Sedan måste det börja planeras lite inför flytten, vilket jag tar mig friheten att tjuvstarta med (planeringen alltså) trots att pojkvännen är på jobbet nu. Det är inte bara den här lägenheten som ska packas ner i lådor, utan det är min lägenhet i Norrtälje som ska rensas på mina saker och städas upp så jag kan boka en besiktning så det är ur världen så snart som möjligt. Därför är jag extremt tacksam att jag har så snälla föräldrar som hjälper mig med detta! ;-)
OBS: Eftersom jag lär ha en släng av AD/HD så kan jag inte riktigt koncentrera mig på att göra klart en sak i taget, såsom att skriva klart det här inlägget innan jag gör något annat. Så nu har jag skickat in min tentamen och nu finns det ingen återvändo och allt som återstår är att hålla tummarna på att jag blir godkänd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar